Konsum

Hörrni, en liten mobilpostning :

Jag vill bara säga att Bon Ivers album ‘For Emma, Forever Ago’ är så bra att det borde ingå i grundskolans läroplan.

[YouTube - Recension - Intervju (engelska) - MySpace]

Företaget Gata Kimya Kozmetik (länk) har specialicerat sig inom två områden - målarfärg och luftfräschare. Istället för att köra vidare i gamla utnötta hjulspår har man gjort vissa försök till att, ursäkta ordvalet, fräscha upp doftsprayen och dess förutsättningar.

Med det rafflande slagordet och mottot “Feel better than the best” tillverkar man sprayer som förmodligen doftar väldigt gott, till exempel Sandelträ, Äpple, Citron, Apelsin och Jasmin.

De mer experimentella dofterna är till exempel Anti-Tobak, Ocean, Mountain Blast, Special och Tobak.

De har alltså täckt in både de som röker men inte vill att det ska lukta illa. och de som inte röker men som vill låta påskina detta. Tobakssprayen luktade faktiskt lika illa som ett av Röda Right inrökt vardagsrum.

De här fanns på min lokala Vi-butik. Jag hoppas att de tänker ta in Mountain Blast och/eller Special!

Två kvinnor i femtioårsåldern ser varandra och börjar som på en given signal nicka mot varandra så kraftigt att deras krulliga hårspraysblanka frisyrer guppar som gelé på respektive huvud:

- Nämen hej Berit!
- Hej Anneli! Det var verkligen inte igår!
- Nej, det måste vara tio år sedan minst!
- Bor du här nuförtiden?
- Nej, Bengt har precis köpt en båt som vi har tittat till. Hur är det med dig?
- Det kunde vara bättre. Min sambo fick en stroke strax före jul och tappade hela högra sidan, så jag har tagit tjänstledigt i ett halvår för att vara hemma och träna med honom. Det går sakta framåt.
- Ojdå. Ja och vi har ju som sagt köpt båt, och det är ju lite att pyssla med.

När det var som soligast förra veckan kom en man till kassan och sade käckt:

- Kul att se dig jobba en så här solig dag!

Igår kom samma man in från ösregnet utanför. När han kom till kassan sade jag käckt:

- Kul att se dig behöva gå ut en sån här regnig dag!

Jag vill bara förvarna om att om någon skulle erbjuda mig 1 021 350 kronor för bloggen kommer jag förmodligen att skriva på.

(Tack för värdering till Bloggvarde.se)

Inskickat av Micke:

Man i sextioårs åldern fångar upp mig precis utanför lagerdörren:

- Ursäkta, men var har ni naturell Kesella, jag kan inte hitta den någonstans?
- Ehm, jag tror bestämt att ni håller en i högerhanden.
- Jaha, det är den!

Idag ska jag sitta på en filt någonstans i stan och göra ingenting. Ingenting I tell you!

Inskickat av H:

Gick som vanligt förbi Konsumbutiken i närheten av jobbet för att köpa lunch och hamnar i kö bakom en “räkna alla mynt”-tant. En evinnerligt lång session av framplockande och räknande av enkronor och femtioöringar tar sin början.

Till slut är plånboken tom, men det räcker såklart inte.

“Men jag vill ju bli av med dom här”, säger tanten.

Kassörskan är ändå snäll och tar så många mynt hon kan, samt växlar så många av de övriga
mynt hon kan så att tanten får färre mynt i plånboken i alla fall.

När allt är klart tittar tanten på sitt kvitto, plockar sen fram det cigarettpaket hon köpt och frågar:

- Vad kostar de här?
- 44 kronor, blir svaret.
- Varför då? undrar tanten.

Inskickat av Helpful:

Jag jobbar på Svensk kassaservice och hoppar ibland runt på olika kontor och ersätter sjuka och semesterlediga. Något som brukar få tiden att gå (och ge god karma) är att gå igenom “kvarglömtlådan”, som så ofta ingen kollat i och uppdaterat på åratal.

ID-kort, körkort, pass, kalendrar med namn och adress på första uppslaget, ja dem och annat som man kan spåra folk via gör att jag brukar skicka ett brev hem till folk med sakerna. Uppskattat, hoppas jag, trots att jag vet att de flesta nog redan ersatt det de förlorat.

Ibland blir det dock knepigare. Noteringshäften och visitkortshållare till exexempel, då kan man roa sig med att istället bli lite mer detektiv.

Idag hittade jag en läderbörs som var fylld med allsköns bonuskort från IKEA family, Statoil, Vivo m.m. Och en tjock drös med visitkort, alla med fina titlar som “Arkitekt”, “Jurist”, “Advokat”, “Vice VD”. Bland dessa fanns en del skrynkliga lappar med antecknade telefonnummer, och så en orange lapp med stora tydliga bokstäver:

KAN PRATA MED BÖNDER PÅ BÖNDERS VIS

Då är det inte utan att man börjar undra över historien bakom börsen, vem som ägt den, varför man går omkring med en sådan påminnelse på fickan.

I samma “kvarglömtlåda” fanns också en snorgrön anteckningsbok utan ägaruppgifter. Utan att snoka i folks privatliv (och jag skulle ju inte känt personen även om jag skulle hittat ett namn och en adress) så började jag bläddra ibland de nedkrafsade kråkfötterna - ofta svårtydda. Då stöltte jag på denna pärla till dikt:

Sval som en
aprilmorgon

Fler [misstag] än
jag/vi har tår på
fötterna

Några sidor senare läser jag följande:

TT

Om tio år kommer CD- och DVD-skivan vara döda.
Boken om TT kommer att vara kvar.